Avsvimmad hund.
Igår, klockan ja.. sisådär 7 på kvällen. Slängde jag ner två stora vattenflaskor, vattenskål, godis, klicker och leksak i hopp om ett lyckat träningspass.
Vi placerade oss inte längre bort än på gräsmattan precis utanför huset, bara ca 100 meter bort, inte ens det. Lekte massa barn, spelade fotboll, klättrade i parken osv. Perfekt! Tänkte jag.. Störningar, precis det vi behöver. För det är där vi brister!
Sagt och gjort, vi satte igång. Meya tappade fokus helt efter någon minut (som förväntat). Och eftersom jag lever efter filosofin 'gör om - gör rätt' gällande hundträning. Så pausade vi, jag satte mig ner mitt på gräsmattan. Placerade Meya brevid mig och vattnade upp henne rejält, då jag förmodade att det var en stor bakomliggade orsak till hennes fokus-tappande. När vi hade suttit i skuggan i ungefär 10 min och bara pausat och hittat fokus igen. Körde vi igång, nu jäklar va det fart i henne! Detta var vad hon behövde, en paus när det va som störigast.. Sen va hon fit for fight igen!
Vi körde väl i mja.. En 20min-halvtimme. Sen märkte jag hur hon återigen slöade och sökte sig längre och längre bort. Gick med huvudet sänkt och bara flåsade. Okej, nu går vi upp innan hon svimmar av tänkte jag och slängde snabbt ner sakerna igen.
Snabbt upp och vattnade ner henne igen. Detta var då försent. Meya ligger platt, utslagen på golvet. Flåsar o det bara rinner slem ut munnen på henne. Sätter mig ner bredvid henne på golvet och bara blöter henne med kall-vatten. Ingen kontakt.. Hon är borta, avsvimmad.. PANIK!
Innan jag vet ordet av så hade jag slängt in henne i duschen och spolat av med kallt vatten, och då kvicknade hon till igen. Fyfan, det var bland det läskigaste jag varit med om.
Kvällen bestod efter det endast av att försöka få henne återställd. Ringde till jour-vet som sa att dom inte kunde göra mer än det jag redan gjort, och att jag bara skulle hålla henne under uppsikt och hålla mig inne och absolut inte gå ut mer än bara o kissa av henne dom här varma dagarna.
Nu har jag med egna ögon sett hur snabbt det går att gå från flåsig, till avsvimmad.. Så nu har mina ögon öppnats mer än någonsin, och vi tänker hålla oss inne och endast kissa utanför dom här dagarna nu.
Usch, mitt hjärta <3 vad hade jag gjort om hon inte kvicknat till?! Nej, nu ska jag vara mer försiktig, vaksam och inte låta min träningslust gå ut över min hund!
Det är såhär vi vill ha det! Höst/vinter är våran årstid. Då har vi som bäst kontakt och ingen värme som står både mig och Meya!
Kontakten som vi har på bilderna ovan, har vi inte haft sedan snön försvan. Trist, men sant.. Ge oss vinter nu!
Hej så länge :)
Vi placerade oss inte längre bort än på gräsmattan precis utanför huset, bara ca 100 meter bort, inte ens det. Lekte massa barn, spelade fotboll, klättrade i parken osv. Perfekt! Tänkte jag.. Störningar, precis det vi behöver. För det är där vi brister!
Sagt och gjort, vi satte igång. Meya tappade fokus helt efter någon minut (som förväntat). Och eftersom jag lever efter filosofin 'gör om - gör rätt' gällande hundträning. Så pausade vi, jag satte mig ner mitt på gräsmattan. Placerade Meya brevid mig och vattnade upp henne rejält, då jag förmodade att det var en stor bakomliggade orsak till hennes fokus-tappande. När vi hade suttit i skuggan i ungefär 10 min och bara pausat och hittat fokus igen. Körde vi igång, nu jäklar va det fart i henne! Detta var vad hon behövde, en paus när det va som störigast.. Sen va hon fit for fight igen!
Vi körde väl i mja.. En 20min-halvtimme. Sen märkte jag hur hon återigen slöade och sökte sig längre och längre bort. Gick med huvudet sänkt och bara flåsade. Okej, nu går vi upp innan hon svimmar av tänkte jag och slängde snabbt ner sakerna igen.
Snabbt upp och vattnade ner henne igen. Detta var då försent. Meya ligger platt, utslagen på golvet. Flåsar o det bara rinner slem ut munnen på henne. Sätter mig ner bredvid henne på golvet och bara blöter henne med kall-vatten. Ingen kontakt.. Hon är borta, avsvimmad.. PANIK!
Innan jag vet ordet av så hade jag slängt in henne i duschen och spolat av med kallt vatten, och då kvicknade hon till igen. Fyfan, det var bland det läskigaste jag varit med om.
Kvällen bestod efter det endast av att försöka få henne återställd. Ringde till jour-vet som sa att dom inte kunde göra mer än det jag redan gjort, och att jag bara skulle hålla henne under uppsikt och hålla mig inne och absolut inte gå ut mer än bara o kissa av henne dom här varma dagarna.
Nu har jag med egna ögon sett hur snabbt det går att gå från flåsig, till avsvimmad.. Så nu har mina ögon öppnats mer än någonsin, och vi tänker hålla oss inne och endast kissa utanför dom här dagarna nu.
Usch, mitt hjärta <3 vad hade jag gjort om hon inte kvicknat till?! Nej, nu ska jag vara mer försiktig, vaksam och inte låta min träningslust gå ut över min hund!
Det är såhär vi vill ha det! Höst/vinter är våran årstid. Då har vi som bäst kontakt och ingen värme som står både mig och Meya!
Kontakten som vi har på bilderna ovan, har vi inte haft sedan snön försvan. Trist, men sant.. Ge oss vinter nu!
Hej så länge :)
Kommentarer
Trackback
