Nu tackar vi för oss här på SophieochMeya!

Eftersom att Meya har vandrat vidare så känns det superfel att fortsätta blogga här.
Jag kommer absolut inte att ta bort den här bloggen, men den kommer inte att skrivas i.

Vi har en ny blogg, och den som vill.. Får gärna följa oss via den istället. HÄR hittar ni den.

Så, nu tackar vi och säger hejdå.
Tack för alla fina komentarer och all respons vi fått. Och till er som följt oss.. Hoppas vi ses igen på nya bloggen!





Det är med sorg i hjärtat jag skriver detta allra sista inlägg på den här sidan.
Tack för oss, och tack Meya för att du förgyllde mina dagar med massa glädje och kärlek.
Hos mig, kommer du alltid att finnas kvar i både hjärta, själ och minne. Du är förevigt älskad.

tack alla ni som visat att ni bryr er. meya är så otroligt saknad, det är på tok för tomt och lugnt här utan henne. men hon har det nog bra där hon är nu, mitt lilla hjärta.





slänger in en bild, som verkligen visar meyas rätta jag, som den spralliga glada, alltid fisande hund som hon faktiskt var stundvis. det är så jag vill att vi alla ska minnas henne :') ♥

Efter en lång kamp, så gav hon mig blicken. Blicken som sa, det är okej nu matte, du kan låta mig gå.
Hon somnade in, omfamnad av mig samtidigt som jag hela tiden viskade i hennes öra att jag älskar henne, om och om igen tills hon tillslut drog sitt sista andetag.

Meya och jag har kämpat, oj.. Som vi har kämpat. En kamp emot vad hon egentligen velat. Mitt ego höll henne kanske kvar för länge. Men jag ville verkligen testa allt innan det här beslutet skulle tas.

Igår, som ni vet.. Så fyllde jag 18år. Dagen som skulle bli mitt livs bästa. Slutade i katastrof. Meya och Xoxie hade jag lämnat hos hundvakten Fia, som även har min daghund Jazzie. Dom var ute i skogen och lekta och busade alltihopa. Meya var lös, precis som jag sa till Fia att hon kunde ha henne, Meya kom ALLTID på inkallning, ALLTID. Hon bröt på vilt, hundar, katter, ALLT bröt hon på och vände på en femöring och så hade man alltid lika glada Meya vid sidan igen.
Men igår, hände det som inte får hända. Alla såg en hare, och stack. Alla lyssnade, förutom Meya.. Som bara drog. Hon sprang, och sprang och sprang lite till. Det gick 10 min, 20 min, 30 min, 1 timme, 1½timme, 2 timmar, 2½ timme. Polisen blev inkopplad, Meya blev anmäld försvunnen och mörkret var nu ett faktum. Efter lite mer än 2½timme i skogen kommer Meya tillbaka. Om än lite skärrad.
Och allt detta, medans jag och mamma satt på Wallmans och firade mig.

Ni som följt bloggen ett tag vet hur vi har kämpat med Meyas alla rädslor, fobier, och utfall.. Framför allt. Hennes panik hon får när hon ser barn. Hur hon vill ha ihjäl dom. Hur hon tycker att varenda man på denna jord borde dödas och begravas.
Det ligger mycket personliga orsaker bakom Meyas beteende som endast mina närmsta vet om. Och som därför nog kommer att förstå hela situationen bättre.

Vi har som sagt kämpat i ett år, konstant, varje dag, varje timme, varje minut. En ständig kamp mot moder natur har det varit. Meya har sparkat bakut, bitit, huggit, morrat, skrämts, kissat på sig, haft svansen slickad mellan benen, ja allt ni kan tänka mig.

Jag har nog testat varenda metod, eller ja.. Dom jag tror på i alla fall. Inget hjälpte, hennes panik inför folk blev bara värre och värre. Hon levde i ständig rädsla och om någon så lite som tittade på henne bröt hon ihop och trodde att dom skulle ha ihjäl henne rent utsagt.

Vi har gått igenom eld och vatten tillsammans, vi tog oss ifrån ett helvete till att må hyfsat bra. Vi har kämpat, vi har varit startklara i Freestyle sen Meya var 5 mån. En mer fantastisk träningskompis kommer jag aldrig att få. Jag har henne, och Nikko.. Att tacka för att jag fortfarande sitter här.

Efter igår, hände det något. Hon vart rädd för mig, jag fick inte röra henne. Hon hade skrapsår i rumpan och sår på ryggen. Jag skulle gå fram och pussa henne god natt och säga att jag älskar henne, som jag alltid gjort, varje kväll sen hon kom till mig. Jag satte mig bredvid henne och strök henne över huvudet.. Och morrade till och gick och la sig i ett andra sidan av rummet, ihoprullad som en boll och bara skakade. Det här var droppen som fick bägaren att rinna över.

Min hund, ska INTE behöva vara rädd mer. Hon är värd så otroligt mycket mer, än ett liv i rädsla, panik och oro.
Imorse fick jag blicken.. Samma blick jag fick av Nikko när det var hans tur att vandra vidare. Blicken som sa, det är okej nu.. Du kan låta mig gå.

Och jag fick motvilligt lyssna. Natten har spenderats i sängen, skakandes med tårar som konstant runnit längs mina kinder. Jag har fått 1½ timmar sömn. Och jag är inte trött, det enda jag kan tänka på är dig.. Min ängel, Meya.

Jag är så tacksam över att jag fått ha dig i mitt liv. Och jag VET, oavsett vad alla säger till mig att jag gjorde rätt. Tog rätt beslut. Ingen förutom jag och Meya har gått den här vägen vi gått, ingen vet exakt hela historien. Tack för allt hjärtat, jag älskar dig.

♥ Jag fick låna en ängel ♥

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det min dag. 18år och myndig blir jag idag! Tjohooo!

Imorn händer det massa skoj. Förhoppningsvis klickar allt.. Mer än så tänker jag inte säga. Här får ni en ledtråd;

♥ det är inte du och jag - det är vi ♥

♥ grattis på 1års dagen finaste meya , jag älskar dig så ♥

Dagarna rullar på precis som vanligt.. Därför bloggen är så död. Har inget vettigt, skoj eller intressant att skriva om helt enkelt.
Hur som helst så tränade vi lite idag, jag och lillskrutt. Gick riktigt bra då hon var otroligt peppad och tog belöning i form av både lek och KORV (!!!) som hon inte gjort på flera veckor nu. Skönt.. Det kanske kan vända nu?!

Har även pratat med skolan, och dom ska fixa så vi kan börja där i alla fall, om än lite senare än resten. Men huvudsaken är att vi kommer in, vilket vi kommer att göra nu. Känns som om livet börjar falla på plats, äntligen.

Satt för en stund sen, efter vi tränade och tänkte igenom va ddet är Meya egentligen kan, då det känns som att vi mest gör samma trick och moment hela tiden. Drog fram papper och penna, och kom fram till att Meya kan alltså allt detta;

Sitt *sitter vanligt*
Ligg *ligger vanligt, alltså inte i 'skön' position, utan helt platt dock med huvudet upp*
Gå och lägg dig *går och lägger sig o vilar/sover*
Hämta *det jag pekar på, tex bollen, kopplet, pinnen mm*
Tassen *hennes vänster tass*
Andra *hennes höger tass*
Snurra *medsols*
Spin *motsols*
Slalom *går slalom mellan mina ben när jag går framåt*
Sick *slalom men jag går baklänges*
Sack *hon backar slalom medans jag går baklänges*
Åtta *hon går slalom mellan mina ben, stillastående*
Mellan *åt alla håll, även backandes*
Ben *hon går runt mitt ena ben*
Stegra *står/går på bakbenen*
Sitt fint *sitter på bakbenen, framtassarna böjda i luften*
Fot *sitter/går/står vid min vänstra sida, med fokus på mig*
Runt *går runt mig medsols*
Om *backar runt mig motsols*
Backa *backar ut ifrån mig*
Vänd *tex ifrån backandet vänder hon om i mitten av sträckan och backar sista biten så hon kommer med rumpan mellan mina ben*
Platt *hon lägger sig platt på ena sidan, huvudet i marken*
Burken *hon ställer sig med framtassarna på burken och går efter/framför/vid sidan av mig*
Hopp *hon hoppar över benet som sträckts ut*


Kan säkert hända att jag missat något, men detta var va jag kom på i skrivande stund.
Tänkte knåpa ihop en film också, innehållandes allt detta.. Men eftersom jag är den mest korkade när det kommer till redigering av alla dess slag, så blir det ingen förens någon kan hjälpa till med detta! :)

Meya har även gjort illa ryggen, då hon råkade få en golfboll kastad på sig, hårt rätt på ryggraden häromdagen (detta var ett totalt misstag ifrån alla parter, den som kastade och meya som sprang framför). En riktigt läskig upplevelse var det i alla fall. Meya kröp/ramlade ihop och vrålade, verkligen gallskrek av smärta och kunde för någon minut inte resa på sig/gå över huvud taget utan att falla ihop med bakdelen. Tankarna rusade och jag tänkte direkt, att jahapp.. Nu är kört.. Bruten rygg, avlivning igen. Kul. Tack och hej världen.
Men icke då.. Vi klämde, kände, ringde i panik till veterinären och samtidigt som vi fick order om vad vi skulle göra, känna efter osv så reser jag mig upp, lockar på henne (i och för sig inte nödvändigt, då hon va så skärrad att hon följde mig som om vi satt fast i varandra) och då går hon.. Om än lite halt och stel.. Men hon trippar fint iväg med med. Phu, ingen bruten rygg.. Inga nerver i kläm.
Detta hände igår, och iag visar hon inga tecken på smärta, obehag eller något, inte ens vid beröring/känn&kläm på stället där hon blev träffad. Går precis som vanligt och ja, det verkar inte bli några större men på fröken :)
Veterinären ordinerade i alla fall strikt vila i tre dagar, inte gå i trappor, inte hoppa/studsa/busa osv. Bara kissa utanför och tankeövningar. Yeah, good luck med en BC. Men det har gått bra hittills trots hennes 'sängliggarläge'. Men överskotts energi, det har hon så det skriker om det..!
Men jag älskar dig ändå ♥



Tänk om man fick springa o stäcka ut sig sådär ligger nog Meya o tänker nu, samtidigt som hon sneglar surt på mig, men tänk att man kan va så söt ändå.. Fastän man är så sur, Meyaplutt!

Ja, som rubriken lyder har jag fått konstaterat för mig att min hund är ÖVERstimulerad. Hur lyckades vi med detta?
Jag som har en Border Collie, är dom inte outtröttliga? Energi till tusen, alltid på, aldrig av? Ja, det var ju min tanke i alla fall. Tji fick jag, min hund är överstimulerad. En anledning till hennes matstrejk, hennes slö/trötthet, grinighet, stress, gnäll osv. Ja, fick även höra av en vän till mig att 'symptomen' på under&överstimulans är i princip desamma. Vilket nu i mina öron 'makes sense', allt faller på plats.

Vi har fått order av veterinär och kunnit hundfolk att coola ner rejääält på hennes träning, hon är ju trots allt bara valp fortfarande.. Något jag dagligen förtränger.
Så nu kommer vi att varva, mental & fysisk stimulans varannan dag! Och redan nu efter bara ett par dagar, har jag fått en mycket trevligare hund!

Dåligt samvete, ja det har jag så det heter duga. Jag har gjort samma misstag som jag själv fått gå igenom, snuvad på min barndom. Och min plutta, snuvad på sin valptid i mångt och mycket. Nu pausar vi träningen så gott det bara går, och satsar på massa bus och skoj helt enkelt!

Haha, ja.. Men det sagt så ska vi ta ett träningspass på 'Burken' nu.. Haha, dock bara 5min!
Då vi igår var ute på Säbyholm med ett trevligt, mysigt gäng hundvänner med deras hundar och tränade, umgicks och pratade maaassor! Så idag har det blivit lugna puckar när vi kom hem vid 12. Vi sov i soffan ett par timmar, gick ut o busade lite på gräsmattan nedanför. Och sen vart det mera soffmys, det behövde vi.. Båda två!

Känner att det är riktigt dåligt med bilder här i bloggen, får försöka ta tummen ur och fota lill-skrutt lite mer. Ska även se om jag kan få till en liten träningsvideo, innehållandes ALLA trick hon kan. Det kan va bra o ha framöver också! Och sen ska jag se om vi kan få till lite nya träningsbilder.
Vi, eller ja.. Jag har helt enkelt varit för lat för att plocka fram kameran senaste tiden, har heller inte haft sån viadre lust till allmän träning förutom freestyle/lydnad då Meya ju varit/är skendräktig och varit på ett sju-jävla humör!
Men hon fick sin sista dos med Galastop idag, och vilken skillnad det är på henne. Nu ska bara noskvalsterna behandlas, sen ska hon kasteras :)

NU, ska vi köra ett kort pass med 'burken', som sagt.. Sen ner till hundrastgården och busa :)



      
Hoppas du vet hur mycket jag älskar dig, finaste finaste du!


Hejs, hörs kanske sen!